Om mitt liv med hund, hundträning, lite uppfödning men också annat som hör till vardagen och livet.
Välkommen att följa en del av min vardag!
Här kan du läsa lite om vad som händer med mig och mina hundar men också lite annat som händer runt omkring mig. Men det blir nog mycket hund.
onsdag 28 mars 2012
Sista brevet till dig min sjuka vän!
Vännen Marianne tillsammans med mina hundar från vänster: Stina, Ester och Matilda. På stenen unga Diva och nedanför henne den älskade Amber.
Det här blir mitt sista brev till dig, ett brev du aldrig får chansen att läsa eftersom du i söndags den 25 mars på morgonen lämnade livet på jorden omgiven av dina nära och kära. Jag vet att man verkligen gjorde allt för att kunna ge dig en fortsatt behandling men din kropp ville inte vara med längre. Cancern som huserat i din kropp kom tillbaka med stor kraft. Du fick en kort tid innan du gick bort där hoppet återvände lite grand och du kunde komma ut i skogen igen med dina älskade hundar. Att gå promenaderna varje dag i skogen var ett måste för din livskvallite. Du var även tillbaka till jobbet som distriktssjuksköterska men på halvtid.
Om du visste vad glad jag är att jag fick för mig att filma dig och hundarna en liten stund med mobilkameran när vi var ute i skogen sista gången! Den filmen har jag tittat på flera gånger och även visat Erica och dina syskon som blev jätteglada att de fick se den och de ville gärna ha den. Självklart ska de få den!
Vi dina vänner var verkligen inte beredda på detta! Att du så snart skulle lämna oss. Du såg med förväntan på framtiden, skulle du hinna göra det du önskade, skulle du se Eleonor ta studenten? Du och jag planerade för fullt vilka utställningar vi skulle åka på och om du skulle para Diva en sista gång. Du var så glad över lilla Elsa som du behöll från vårens kull efter Diva. Men ingenting av detta kommer du att få uppleva.
Vi som är kvar och som följt din kamp har dig kvar i våra minnen som en riktigt kär vän. En vän som trots sin aggressiva cancer aldrig beklagade sig utan hela tiden sa att jag ska klara av det, jag ska inte ge upp! Visst, jag vet att du var ledsen och full av skuld och ånger för att du försatt dina barn i den här situationen, men det var sällan du visade utåt.
Nog skrivet för den här stunden. Det kommer mera för att skriva är mitt sätt att bearbeta sorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar