Välkommen att följa en del av min vardag!

Här kan du läsa lite om vad som händer med mig och mina hundar men också lite annat som händer runt omkring mig.
Men det blir nog mycket hund.

måndag 3 oktober 2011

Självklart apporterar hon...

Tess apporterar kopplet.
Nu börjar Tess bli mera hemmastadd och vet en hel del hur saker fungerar. Hon är i stort sett rumsren så jag har sluppit mycket jobb med det. Vi har börjat med lite träning och anmält oss till kurs. Hoppas att vi kommer med på ett Valp-läger i Fjugesta hos Klickerklok. Den kursen är i november och skulle passa bra eftersom hon  vuxit till sig lite och vi blivit mera ett team.

Tills dess har vi börjat med att lära in visselpipan - två signaler betyder att komma. Jag brukar vissla var gång hon får mat. När vi är ute visslar jag ofta då hon är nära mig och gärna då hon tittar på mig. Hon får först lite kel och bus och sedan en gottebit.

Har även provat att  hon får hämta en liten dummy. Först inne och sedan ute. Det gick jättebra så hon verkar vara en naturlig apportör. Tänker inte jobba så mycket med det i fortsättningen utan hon ska sheipas in på det senare.

Klicker har jag också introducerat för henne lite grand. Slänger en gotte och klickar då hon tar den och äter.
Klickar ofta då hon ställer upp sig framför mig i utställningsposition. Vill ju att hon ska stå perfekt och stilla.
Kommer på mig med att inte komma ihåg hur jag började med Lilly! Hon kan de flesta av alla 19 grundfärdigheterna! Men vet ju att, bara det att de börjar bjuda på olika beteenden gör det mycket lättare. Så det är väl bara att börja. Får titta i vår kurspärm från Belöningsträningskursen. Och läsa stora, stora boken om Lydnandsträning.

"- Hej vännen! Jaha, så kom det då - beskedet att du nu tappat allt hår! Det var ju inte någon överraskning men ändå. Allt blir så påtagligt tydligt då någon som genomgår en cytostatika-behandling tappar håret. Det kan knappast bli tydligare. Jag vet att du tyckte det var jobbigt. Hur man än försöker antar jag att det inte går att förbereda sig, det är ju alltför ofta så det är. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Kör hårt vännen!  Dina flickor är fantastiska!  
Kram, du vet att jag är med dig!!

Sen kan jag berätta att jag börjat på en fotokurs, så förhoppningsvis kommer det att bli bättre foton!

Ha det gott där ute!

Kram, Eva




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar