Välkommen att följa en del av min vardag!

Här kan du läsa lite om vad som händer med mig och mina hundar men också lite annat som händer runt omkring mig.
Men det blir nog mycket hund.

onsdag 8 februari 2012

Ester, älskade förbaskade hund

Trainline Jump for Joy
Ester
Tänk om jag kunde skicka dig en tanke eller en känsla min knasiga älskade hund! Då skulle jag säga dig att jag blir så förbaskat frustrerad på dig när du bara inte gör! När du går dina egna vägar i skogen och fastnar här och där, rent ut sagt skiter i att jag ropar och visslar att du ska följa med oss andra. Ofta är det så illa att jag måste dra dig med mig i koppel! Katastrof! Jag tycker att jag gjort allt för dig! Kostat på dig dyra veterinär besök bara för att försöka ta reda på hur du mår. Om nåt  fattas dig? Jo, visst blev det så att du hade problem med köld-körteln på gamla dar men det är ju fixat nu med tabletterna du får. Och lederna får du ju Alganex för och de tycker jag ser ut att hjälpa. Och sen testade jag med att ta bort livmodern (6000:- tack för det hjärtat!) i en tanke att det var några hormoner som spökade. Men icke, sa nicke!
Jaha, och sen, då det är dags för skogspromenad med kompisarna - då helt plötsligt funkar hela du!!!
Va' faen, sysslar du med? Då kan du minsann hänga med på en prommis på över timman och dessutom leka lite med unghundarna??? Jag förstår mig inte på dig! När jag sen beklagar mig för någon som sett dig hänga med där tror de att jag hittar på att jag får dra dig annars.  Är du deprimerad vännen? Berätta!

Det hela känns som att jag måste komma till en sorts acceptans. Att acceptera att du har blivit en äldre hund (obs. omskrivningen, inte "gammal") men det känns hårt för du har alltid varit en hund som det är lite tryck i på gott och ont. Och det är du väl kanske fortfarande men bara mentalt.

 Det är inte dags ännu för den lång vilan (omskrivning igen), lilla gumman, men jag skulle bli mycket gladare om du bjöd till lite. Man kan inte ta bort hundar som är så glada och lite knasiga som du. Sorry att Teslan tar din plats i soffhörnet. Ska försöka bättra mig och se till att du får tillbaka den. Det ligger faktiskt på min lott.  Men du vet, ungdomen nu för tiden, dom bara tar och tänker sig inte för.

Tack i alla fall för att du finns, du betyder en hel del trots allt. I dig finns minnen kvar som jag vårdar ömt.
Ester i somras då vi var på besök på Kroppsmarkens kennel. Det här är ett kort som jag tycker mycket om. Visar bilden av en klassisk labrador. Kolla blicken! Katarina Ramberg fotade.
Kram, kram
Eva


1 kommentar:

  1. Hej Eva - läste texten om Ester och förstår inte alls varför du är frustrerad. Tycker hon verkar uppföra sej fullt normalt och som vilken pensionär som helst.
    Låt henne ligga i soffhörnet, spankulera i trädgården och njuta av sina sista år och gå sin egen väg.
    Det vill vi ju alla - och särskilt vi pensionärer.
    Jag håller på dej Ester - och ingen är ung och hurtig för evigt!

    SvaraRadera