| Trainline Jump for Joy Ester |
Jaha, och sen, då det är dags för skogspromenad med kompisarna - då helt plötsligt funkar hela du!!!
Va' faen, sysslar du med? Då kan du minsann hänga med på en prommis på över timman och dessutom leka lite med unghundarna??? Jag förstår mig inte på dig! När jag sen beklagar mig för någon som sett dig hänga med där tror de att jag hittar på att jag får dra dig annars. Är du deprimerad vännen? Berätta!
Det hela känns som att jag måste komma till en sorts acceptans. Att acceptera att du har blivit en äldre hund (obs. omskrivningen, inte "gammal") men det känns hårt för du har alltid varit en hund som det är lite tryck i på gott och ont. Och det är du väl kanske fortfarande men bara mentalt.
Det är inte dags ännu för den lång vilan (omskrivning igen), lilla gumman, men jag skulle bli mycket gladare om du bjöd till lite. Man kan inte ta bort hundar som är så glada och lite knasiga som du. Sorry att Teslan tar din plats i soffhörnet. Ska försöka bättra mig och se till att du får tillbaka den. Det ligger faktiskt på min lott. Men du vet, ungdomen nu för tiden, dom bara tar och tänker sig inte för.
Tack i alla fall för att du finns, du betyder en hel del trots allt. I dig finns minnen kvar som jag vårdar ömt.
| Ester i somras då vi var på besök på Kroppsmarkens kennel. Det här är ett kort som jag tycker mycket om. Visar bilden av en klassisk labrador. Kolla blicken! Katarina Ramberg fotade. |
Hej Eva - läste texten om Ester och förstår inte alls varför du är frustrerad. Tycker hon verkar uppföra sej fullt normalt och som vilken pensionär som helst.
SvaraRaderaLåt henne ligga i soffhörnet, spankulera i trädgården och njuta av sina sista år och gå sin egen väg.
Det vill vi ju alla - och särskilt vi pensionärer.
Jag håller på dej Ester - och ingen är ung och hurtig för evigt!